julihimlen

min sommar kommer nog inte i år.

Dig ska jag älska livet ut, dig har jag kär.

"Där jag rörde mig runt i lägenheten kändes det som om jag inte ens befann mig i min kropp. Jag var någon annanstans, desorienterad, tom i huvudet. Jag fick svindelkänslor och det kändes som om väggarna höll på att sluta sig om mig. Och ändå handlade det bara om något så vardagligt som att packa. [...] När David anlände märkte han genast hur jag mådde. Han satte sig intill mig och jag försökte beskriva mina känslor för honom. 'Det måste vara något allvarligt fel på mig', sa jag sedan jag berättat om hur konstig jag hade känt mig. 'Har du någonsin känt så? Att hjärtat bultar så hårt att det känns som om det skulle slå hål på bröstkorgen? Har du någonsin trott att du håller på att bli tokig utan att det egentligen har funnits någon orsak?'"


För några veckor sedan fick jag en bok av min fina syster som heter Befriad från ångest och är skriven av Lucinda Bassett. Den fick mig att känna att jag inte är ensam om den icke omtalade, men ack så vanliga, ångesten. Jag kunde identifiera mig med stora delar av boken och veta att jag inte höll på att bli tokig, som Lucinda beskriver det i boken. Ja, hon till och med hyllar läsarna, då forskare har kommit fram till att de som lider av mer ångest än normalt, sannolikt har en intelligens över genomsnittet och är mycket kreativ - men att vi använder våra förmågor på ett destruktivt sätt.


Och även om jag har en lång bit kvar, har jag kommit en bit på vägen tack vare boken. Tack Fia <3