julihimlen

Har egentligen haft den absolut bästa helgen på länge - var ledig i fredags och umgicks med pappa, vi åt en riktigt god middag som bestod av hängmörad ryggbiff, parmesan-/ potatis-/ och jordärtskockspuré med rösvinssås och en god sallad. I lördags hade vi 80-årskalas för min "låtsasfarmor", Mathias Dahlgren (aaaah, gudomligt!!!) med Jocke och min älskade på kvällen, och idag åkte vi till syster och firade hennes 24-årsdag. Så, som sagt, har jag egentligen haft en superhelg. Jag önskar bara att jag kunde varit med om helgen mentalt också, och kunnat njuta av den. För det har jag inte. Så. Jävla. Trött jag blir på det här nu. Jag har dessutom kommit fram till att jag med all säkerhet har diabetes alternativt hyperglykemi. Skönt med ännu en sak att skriva upp på stresslistan. Tack för det. Det var skönt att skriva av sig lite i alla fall. Aja ta ta / Cynikern.

Jag fullkomligt sönderstressad för tillfället med mängder jobb, slutprov osv osv. Jag har fått tillbaka både min spänningshuvudvärk och magkatarr som tack för att jag anstränger mig så hårt. Det är svårt att vara trevlig med ovanstånde krämpor, så jag säger förlåt i förväg till er som träffar mig den närmsta tiden. Förlåt.

Allt är svinbra, har massor att skriva om egentligen, men tiden räcker liksom inte till just nu. För att ta det hela lite kort: jag och Micke flyttar som sagt ihop om en månad. Hel. Jävla. Fantastiskt. Jag har fått jobb på Operakällaren med start direkt efter praktiken, jag och mina fyra bästa kommer att vara i London tillsammans i slutet av april, jag åker den 25:e. Jag och Micke firar ett år den 29:e april. Jag åker till Österrike med mina fantastiska lärare andra veckan i maj, och jag tar min kockexamen (om man får kalla det för det?) ett par veckor efter det. Ja, och så kommer älskade Alexandra hem över påsk! Det går bra nu, så att säga.

Att jag saknar varje sekund utan honom, att det pirrar i hela kroppen så fort jag tänker på honom, att han fortfarande gör mig nervös varje gång vi ses, men sådär härligt nervös, att vara nykär. Efter ett helt år. Det trodde jag aldrig var möjligt. Må den här månaden gå fort som fan nu så att jag får ha dig hela tiden, min älskling.