julihimlen

Varför? Var jag tvungen att göra något så påfrestande i mitt läge? Jag var så säker på att gå vidare i tävlingen att jag glömde tänka på att jag faktiskt kunde få ett nej. Jag ångrar mig såhär i efterhand. Även fast jag vet att jag måste försöka se det positiva i det. Det är en sån löjlig grej att bli ledsen över egentligen. Men det är bara det att jag lägger ner hela mitt hjärta och min själ i matlagning, så att jag tar det onödigt hårt om jag får höra något annat än positiv kritik. Inte minst från två projektledare. Matlagning är ju min grej, det är ju faktiskt det enda jag har kallat mig själv bra i. Men jag var inte ens ett kanske, jag var ett nej.