julihimlen

Har flyttat hem igen, mot min vilja. Inte för att jag inte trivs hemma, för det gör jag, utan för att jag tvingas bo utan den jag älskar över allt annat, som jag vill dela allt och resten av mitt liv med. Ni som provat på att bo tillsammans med er älskade och sedan delas på efter en underbar period vet nog vad jag pratar om. Eller gör ni? Är det jag som tar det här ovanligt hårt? För det här är fan fruktansvärt. Och när jag tänker på att jag ska bo i England i en månad blir det helvetes mycket värre. Jag måste försöka tänka positivt. Snart är det vår, i sommar har vi förhoppningsvis något boende på något sätt, jag har turen att ha träffat micke och om jag får som jag vill så har vi åtmistone 60 år tillsammans. Det var det, jag behövde bara skriva av mig på något håll, det blev för fullt i huvudet helt enkelt.