En unge i minuten.

Damn it. Jag behöver nog inte säga så mycket mer, till er som såg det vill säga. Hell vad jag har gråtit. Precis vad jag behövde, sjukt skönt. På onsdag kommer ÄNTLIGEN mina fina hem. - Jag har saknat er något enormt. Jag är inte mig själv utan er. Jag behöver er. Nästa gång är det jag som följer med! Bah.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0