julihimlen

Nej, det berodde inte på alla hjärtans dag. Det beror på hur fruktansvärt påtagligt det blivit hur framtiden kan komma att kännas. Begravning och sorg, tankar om döden, att leva ensam, vänner på flykt och familjen på långt håll. Brutal dipp.

När jag däremot får frågan om mitt framtida kockyrke och mat känner jag en ny värme i kroppen. Jag lagade en fantastisk middag och kom på mig själv att le samtidigt som jag hackade grönsaker. Sen kom jag på att jag inte är ensammast i Sverige. Jag har världens finaste vänner och familj, människor som älskar mig. Jag har ett bra jobb och framtidsplaner. Jag har det bra.


Aah. Det är vid såna här tillfällen det är skönt med en blogg, att kunna skriva av sig - anledningen till att jag startade den här bloggen för ganska precis 1,5 år sedan.























Ren och skär kärlek.