julihimlen

I mina ögon är du i särklass världens,
underbaraste konstnär.

Du förändrade allt,
du målade upp visioner.

Du finslipade med kunskap.

Du avslutade med en stor klick
fina tankar och idéer.

Den grå världen,
blev färgsprakande.

Jag blev och är,
en finare människa.

Du förälskade dig i den du målade,
jag förälskade mig i dig, min konstnär.

Trots all tid du spenderade på mig med kärlekspenslar,
är jag idag ett av verken du förnekar all inblandning i.

Ur ditt perspektiv förstår jag dig,
ibland var det som om inget du målade verkligen fastnade.

Men så var det inte,
det var bara materialet, jag, som var svårtorkat.

Önskar jag var konstverket i ditt galleri,
som aldrig blev klart.

Konstverket som du alltid målade med nya färger,
som du hela tiden gav nytt liv.

Nu finns jag inte längre med i din portfolio,
men jag oerhört tacksam över att en gång funnits där.

Du målar någon annan nu,
och jag är glad att du skapar nya underbara konstverk.

Jag sprattlar själalöst som hängd,
hängd på en vägg i galleriet "Livet".

Färgerna håller dock i sig och kanske kommer det en dag då,
då jag hoppar ur tavlan och börjar måla andra.

För det minsta jag kan göra, 
är att ta steget ur mig själv, det du en gång målade,
och försöka föra din oerhörda talang vidare.

Jag kommer aldrig sluta älska dig min underbara konstnär,
och jag kommer aldrig vilja eller våga älska något av mina egna konstverk.

För jag är rädd att glömma dig,
rädd för att det jag målar aldrig kommer att fastna,
rädd för att mina konstverk sviker mig så som jag, ditt konstverk, svek dig.


Tagen från:

http://thewrittenword.bloggspace.se/