julihimlen

I lördags, 24 oktober, intog jag och ungefär 9000 andra exalterade Musefan Hovet.

Halv åtta började förbandet spela, vilkas musik visade sig vara något av det sämsta jag någonsin hört. Nej förresten - det var det sämsta jag någonsin hört. Jag vet inte ens om man kan kalla det musik, det lät mest som en vinkelslip. Fruktansvärt. Jag funderade på att gå upp på scenen och dra ner han som spelade synt och låsa in honom någonstans där han aldrig mer skulle komma ut. Men, jag hade förmodligen blivit tagen på vägen, så jag gjorde inte det.

För övrigt var även scenen väldigt tråkig när de spelade - ingen speciell ljussättning osv., och jag började fråga mig själv om det skulle vara så när Muse skulle spela. Men NEJ! När Muse intog scenen förvandlades det som en kvart tidigare varit ett tråkigt helvete, till något av det mäktigaste ställe jag varit på - "Uprising" börjar spelas samtidigt som tre separata delar av den stora scenen höjer några av de mest musikaliska människor jag hört. Laserstrålar sveper över publiken, ända bort till de mest avlägsna bänkraderna. Fantastiskt. När Muse avslutade med en av deras mest kända låt "Knights of Cydonia", kunde jag inte förstå att det redan gått två timmar. Jag ville ha mer.

Trots denna oslagbara upplevelse, har konsterten inte fått speciellt bra kritik. I, exempelvis, dagens SvD, skriver Dan Backman;


"Det hade inte alls varit konstigt om en Brachiosaurus eller en Tyrannosaurus rex tagit klivet övfrån Globen-showen Walking with dinosaurs till Hovet. Tvärtom faktiskt, de gigantiska och noggrant konstruerade skräcködlorna matchar perfekt den uppblåsta, uråldriga 70-talsrock och spektakulära scenshow som Muse fyrar av. [...] Publikens bifall får konsterten att anta formen av ett massmöte med en hoppande och armviftande ståplatspublik. Att publikkontakten är usel och bandets utstrålning och scennärvaro är lika med noll spelar uppenbarligen ingen roll. Här handlar det om en lust att bli överkörd av hymnliknande sång, hårdrockiga riff och ett statiskt bankande."


Jag vill påstå att Backman går efter musiksmak, och inte några egentliga kriterier för konserter. Men jag var uppenbarligen inte den enda som tyckte att bandet och dess konsert var rent utav strålande, både i sång och framträdande.


Dagens låt (och min favorit): "Time is running out" med Muse

Uppdatering: Min vän Sebastian läste mitt inlägg ovan och tipsade mig om artikeln Martin Carlsson skrivit i Expressen  - LÄS på www.expressen.se/noje/musik/1.1756027/martin-carlsson-om-muse-man-blir-helt-vimmelkantig! Tack Sebastian (och Martin Carlsson), denna recension ger Muse rättvisa!