julihimlen

Igår träffade jag Johanna och Emma i stan för en middag på Vapiano - de har så god mat där! Vi pratade om allt mellan himmel och jord, bland annat om att jag kanske ska möta upp dem i Mexico i februari, i sisådär en vecka eller två. Det är alltid lika trevligt att träffa dem. Jag hoppas att det stämmer att man blir som man umgås, för jag är omgiven av underbara människor.


När jag sen skulle ta bussen hem var det en kvinna som hade satt sin väska på den yttersta platsen - där jag ville sitta - så jag frågade om jag fick sitta där, varefter hon ursäktade sig och tog bort väskan. Efter jag hade satt mig sa hon att hon tyckte att det var bra att jag sa till eftersom hon själv tyckte illa om människor som ansåg att deras väska har lika stor rätt att ha en plats som vem som helst. I princip. "Eller som gärna tar upp två platser genom att sätta sig på det yttersta sätet", svarade jag. Men då förklarade hon att det är många, inklusive henne, som tycker att det är jobbigt att sitta instängd, och därför sätter sig på det yttersta sätet - även på en fullsatt buss - men låter gärna andra hoppa in, om de frågar.

Jag har varit så dum, och irriterad på de där sittarna, att jag inte ens tänkt i de banorna, men har full respekt för de människor som får något av panik i trånga utrymmen. Jag har alltid sett sittarna som några med näsan i vädret, som är lite bättre än alla andra och "minsann inte tänker flytta in för någon annan", och jag har alltid tänkt; "Men åk då inte heller kommunalt din idiot!". Hädanefter kommer jag se dessa människor på ett annat sätt, och behöver inte längre bli irriterade på dem längre, som jag vanligtvis blir -  när det kommer till fullsatta bussar åtminstone. Jag kommer däremot inte ändra på mig vad gäller att alltid sätta mig längst in och ge plats åt andra - främst för att jag själv tycker att det ser mest trivsamt och välkomnande ut  (: