julihimlen

min sommar kommer nog inte i år.

Dig ska jag älska livet ut, dig har jag kär.

"Där jag rörde mig runt i lägenheten kändes det som om jag inte ens befann mig i min kropp. Jag var någon annanstans, desorienterad, tom i huvudet. Jag fick svindelkänslor och det kändes som om väggarna höll på att sluta sig om mig. Och ändå handlade det bara om något så vardagligt som att packa. [...] När David anlände märkte han genast hur jag mådde. Han satte sig intill mig och jag försökte beskriva mina känslor för honom. 'Det måste vara något allvarligt fel på mig', sa jag sedan jag berättat om hur konstig jag hade känt mig. 'Har du någonsin känt så? Att hjärtat bultar så hårt att det känns som om det skulle slå hål på bröstkorgen? Har du någonsin trott att du håller på att bli tokig utan att det egentligen har funnits någon orsak?'"


För några veckor sedan fick jag en bok av min fina syster som heter Befriad från ångest och är skriven av Lucinda Bassett. Den fick mig att känna att jag inte är ensam om den icke omtalade, men ack så vanliga, ångesten. Jag kunde identifiera mig med stora delar av boken och veta att jag inte höll på att bli tokig, som Lucinda beskriver det i boken. Ja, hon till och med hyllar läsarna, då forskare har kommit fram till att de som lider av mer ångest än normalt, sannolikt har en intelligens över genomsnittet och är mycket kreativ - men att vi använder våra förmågor på ett destruktivt sätt.


Och även om jag har en lång bit kvar, har jag kommit en bit på vägen tack vare boken. Tack Fia <3

Fint att se att jag har genomsnittliga fem läsare kvar! Jag kan gissa vilka det är och därför känner jag att jag kan skriva av mig här. Precis av samma anledning som jag startade bloggen. Jag kan inte sova, alls. Jag lider av ångest och panikattacker och får inte sova. Och om jag hade sovit nu hade mardrömmarna ändå väckt mig. Jag minns en gång när jag var sju år och sjuk med vinterkräksjukan, jag hade mamma bakom mig i soffan och en blå plasthink framför mig. Jag minns att jag mitt uppe i det hela skrek: "Jag orkar inte mer!!". Det är precis så jag känner nu - jag orkar inte mer. Fast värre. Ångesten sköljer hela tiden över mig som en våg i kroppen och lägger sig med en intensitet över bröstet för att försöka komma ut. Men den kommer inte ut. Eländet lägger sig innanför bröstkorgen och pirrar så intensivt att jag tappar andan och börjar gråta. Väldigt tyst, givetvis, för att inte väcka min älskling. Jag vill inte vara till besvär. Någonsin. Men jag måste be min läkare om starkare ångestdämpande.

Har egentligen haft den absolut bästa helgen på länge - var ledig i fredags och umgicks med pappa, vi åt en riktigt god middag som bestod av hängmörad ryggbiff, parmesan-/ potatis-/ och jordärtskockspuré med rösvinssås och en god sallad. I lördags hade vi 80-årskalas för min "låtsasfarmor", Mathias Dahlgren (aaaah, gudomligt!!!) med Jocke och min älskade på kvällen, och idag åkte vi till syster och firade hennes 24-årsdag. Så, som sagt, har jag egentligen haft en superhelg. Jag önskar bara att jag kunde varit med om helgen mentalt också, och kunnat njuta av den. För det har jag inte. Så. Jävla. Trött jag blir på det här nu. Jag har dessutom kommit fram till att jag med all säkerhet har diabetes alternativt hyperglykemi. Skönt med ännu en sak att skriva upp på stresslistan. Tack för det. Det var skönt att skriva av sig lite i alla fall. Aja ta ta / Cynikern.

Jag fullkomligt sönderstressad för tillfället med mängder jobb, slutprov osv osv. Jag har fått tillbaka både min spänningshuvudvärk och magkatarr som tack för att jag anstränger mig så hårt. Det är svårt att vara trevlig med ovanstånde krämpor, så jag säger förlåt i förväg till er som träffar mig den närmsta tiden. Förlåt.

Allt är svinbra, har massor att skriva om egentligen, men tiden räcker liksom inte till just nu. För att ta det hela lite kort: jag och Micke flyttar som sagt ihop om en månad. Hel. Jävla. Fantastiskt. Jag har fått jobb på Operakällaren med start direkt efter praktiken, jag och mina fyra bästa kommer att vara i London tillsammans i slutet av april, jag åker den 25:e. Jag och Micke firar ett år den 29:e april. Jag åker till Österrike med mina fantastiska lärare andra veckan i maj, och jag tar min kockexamen (om man får kalla det för det?) ett par veckor efter det. Ja, och så kommer älskade Alexandra hem över påsk! Det går bra nu, så att säga.

Att jag saknar varje sekund utan honom, att det pirrar i hela kroppen så fort jag tänker på honom, att han fortfarande gör mig nervös varje gång vi ses, men sådär härligt nervös, att vara nykär. Efter ett helt år. Det trodde jag aldrig var möjligt. Må den här månaden gå fort som fan nu så att jag får ha dig hela tiden, min älskling.

När jag har sått sommarens kryddor och grönsaker, då är det vår för mig.



Blir perfekt på vår balkong i sommar!


Ah, ge mig första maj nu nu nu <3

Ni har väl förresten inte missat sidan blogotheque.net som har helt fantastiska videos på i princip alla mina favoritartister?













osv osv.

Igår gick jag och mitt hjärta på spelning på Debaser tillsammans, vilken var en av de bästa spelningar jag någonsin varit på.




Ungefär såhär men fan så mycket bättre. Och ja, Henric de la Cour var där.

Eller har jag? Jobbade arslet av mig idag, gick sviinbra. Slutade vid halv fyra, hade sjukt lågt blodsocker och var trött så jag bestämde mig för att ta en fika på bellmans i väntan på tjejerna, där jag sitter nu. Beställde en svart kaffe och en blåbärsmuffin. Asgott. Så gott att jag åt muffinen (vad heter muffin i bestämd form?) ner till botten och fann...bambambamabam...blåbärssylt!! Är det alltid det, ni som ätit en hel cafémuffin i ert liv? Ja, det där lät ju fel, men ni fattar nog ändå. Svingod var den i alla fall och jag kommer att fortsätta äta mig ned till botten om ni kan bekräfta att jag alltid kommer att hitta god sylt där.

Det går förresten asbra på OK för er som undrar, var nervös helt i onödan. Alla är svintrevliga osv. Hej!

Eller i alla fall mina nerver. Fy fan fy fan fy fan fy fan. "Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra." hör jag om och om i huvudet. Jag hoppas det, att det går bra. Nej, jag är ganska säker på att det kommer att gå bra. Men vad fan - det är inte varje dag man börjar på Sveriges mest omtalade restaurang. Kanske inte konstigt att man vill spy av nervositet. Nu ska jag försöka somna (ha ha ha, lycka till), ska upp om åtta timmar igen. Snälla, håll tummarna för mig imorgon!!

Näst sista dagen i skolan idag, det blir en full matsal med en avsmakningsmeny till skolans alla lärare. Japp, det känns i magen, men kommer säkert gå bra.

Något som verkligen känns i magen är att jag börjar jobba på Operakällaren på måndag.

Men innan dess tänkte jag roa mig med lunch med Malin, kalas hos Fredrik på Djurgården, sova, middag på Råkultur med älskling, spelning med Tidelands, plugga och sova ännu mer.

Har jobbar hela dagen, rätt skönt faktiskt. Jag vet nämligen att jag annars hade legat och kollat gamla program på datorn osv hela dagen. Så jävla trött nu. Vår hade inte varit helt fel. Jag köpte hela apotekets vitaminförråd idag för nu får det fan vara nog. Letade även upp mina träningsvideos, Yoga och African dance (ha ha ha), och börjar där. Blir bra. #Tartagilivet.

Men först - Coq au vin!



Så där någonting. Hehehehe

Helt slutkörd efter veckan gick vi ut för en öl i torsdags, jag och stora delar av klassen. Det bjöds på en heel del så helgen har för det mesta spenderats i soffan. I fredags åt jag lunch med min fina och pussade massor på honom, åkte hem, åt fajitas, godis och kollade på film. Igår var jag i stan med mamma och lillasyster hela dagen innan vi åkte hem och gjorde en svingod middag och kollade på Melodifestivalen. Har även precis kollat på Top Model Sverige och blev asglad över att Sofie åkte ut.

Ja, okej, nu lät det som om jag faktiskt gjort saker i helgen. Blev själv förvånad.


Måste tvätta, göra middag och längta efter Majkel och sommaren nu.





Hej hej!

"För er som kommer att sitta och sjunga med i bidragen på lördag - glöm inte att släcka törsten mellan varven."


Hmmmm...hur i helvete ska man kunna och sitta sjunga med i låtar som spelas för absolut första gången för allmänheten? Ja, en tanke bara, hade varit kul att se dock.

Önskar att Popaganda kunde släppa artister nu. Underbara sommar.

 

Annars då? Jag har sovit i över 13 timmar och tror mig vara redo för en brutalt hektisk kväll i köket.