julihimlen

Som i livet. Vilket jag tänkte fortsätta med. Jag älskar att bo med mitt hjärta, måste ta vara på tiden, inte sitta här. Ring.

Ja, så var det återigen längesen. Jag har haft fullt upp med livet och så vidare. För att ta ut några höjdpunkter: jag och Micke åt på restaurang AG (helt jävla fantastiskt), jag har extrajobbat på restaurang Fyran, såg Wild Beasts på Debaser, träffat Mickes släkt och sist med inte minst - haft jullov och har kunnat göra precis vad jag vill när jag vill och haft mer tid för familj och vänner.

Om ett par dagar flyttar jag över till Micke för en månad, ser enormt mycket fram emot det. Bara han och jag. Det känns som att 2012 kommer att bli ett bra år, det har börjat förjävla bra i alla fall. Min högsta önskan för året är att slippa leta fler andrahandslägenheter och istället kunna köpa något eget. Men under tiden jag drömmer om det ska jag göra allt för att väntan ska bli så bra som möjligt, typ genom att kolla och lyssna på Wille Crafoord's "Tre gringos" och förundras över hur i helvete texten och videon gick igenom för inte allt för längesen ändå. 

 

 

 

 

Fantastiskt att så många av er fortfarande hänger kvar - tack så hjärtligt, det värmer! Jag blev otroligt nostalgisk idag och kände mig för att skriva lite. Anledningen? Idag träffades jag och Micke för ett helt år sedan på Bonden för första gången på riktigt. Ja, alltså om man bortser från att vi båda gick på Täby Enskilda och så då menar jag. Läs inlägget Vänner! från den 8:e januari 2011 vet jag! Efter den här dagen råkade vi kontinuerligt stöta på varandra på olika ställen och började träffas på riktigt, bara han och jag, den 29:e april. Och som jag nämnt innan så går jag likt en nyförälskad liten flicka fortfarande på rosa moln, ser enhörningar och skiter regnbågar. Du är så jävla bäst, mitt hjärta.